Ty sedan jag har vänt mitt sinne, ångrar jag mig, och sedan jag har kommit till besinning, slår jag mig på länden; jag både blyges och skämmes, då jag nu bär min ungdoms smälek.»
Ty sedan jag har vänt om känner jag ånger, och sedan jag har besinnat mig slår jag mig på höften. Jag både blygs och skäms då jag nu bär min ungdoms förnedring."
När jag nu har vänt om känner jag ånger, och när jag nu besinnat mig slår jag mig på höften. Jag både blygs och skäms när jag nu bär min ungdoms förnedring.”